Carum Carvi

Hallen har vi pratat om sedan vi flyttade in. Den lilla klädkammaren som ska bli datarum är ett måste om vi ska kunna börja på gamla sovrummet. Men i takt med att planeringen har börjat har jag också börjat notera vissa andra saker i vardagsrummet.. Som t.ex soffan. Det irriterar mig att den börjar gå sönder mer och mer och jag har, lite i smyg, börjat titta efter en ny. Jag vill ha en soffa med divan, det är så skönt! Jag vill helst ha en bäddsoffa också för det vore praktiskt då vi faktiskt har nattgäster ganska ofta. Men. De jag hittar för ett överkomligt pris är i färger som verkligen inte passar ihop med vår fondvägg. Hur gör vi då? Målar om fondväggen till något mer lättmöblerat än metallic-grön? Vitt som resten av väggarna? Då borde vi måla om alla väggar för att få dem i samma nyans (och passa på att spackla igen de stora hålen så vi kan hänga tavlorna lika högt och kanske till och med där vi vill att de ska hänga). Det vore något det:-)

Den förra ägaren lämnade kvar en bokhylla och två rosa garderober i förrådet. Vi har stuvat in saker där det fick plats tills det var fullt. Idag började vi med att bära ut alla saker, skruva isär bokhyllan och lasta in den i bilen. (Det är bra att ha en kombi). Därefter var det dags för garderoberna. Vi slog med hammaren och böjde och bröt tills alla delar fick plats i bilen utan problem. Det var riktigt roligt! Vi han med allt detta och dessutom slänga allting på återvinningen på mindre än 2 timmar. 

Nu ska jag ta ett bad.

Ute snöar det men inne är det vår.

Våffeljärnet fick vi i julklapp.

Önskar jag hade tagit en kort på sushin, den var mycket snyggt upplagd, men man kan väl inte komma ihåg allt..

---

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Karin Boye

Trettondagsmorgon på Finnåkers kursgård.

Vi spelade Canasta i stort sett hela helgen men några andra spel hann vi också med. Från A till Ö börjar bli en klassiker.

En mycket bra middag!

Pepparkakor, Mozartkulor, Knäck, Polkaknäck (gott) och Knäck doppad i choklad. Kola, Risbräck och Polkabräck.

---

Julafton tillbringade vi i Östergötland. Jag grisade prinskorven (det heter så hos oss).

Vi åt ett litet julbord och bytte julklappar.

Jag saknade min mellersta älskade lillebror som fortfarande var i Tyskland.
Framåt kvällen blev jag trött och gick och la mig men Samuel tog min plats i den nya jultraditionen: spela kubb i skenet av marschaller.

---

Vi for vidare till Samuels föräldrar i Sala. På annandagen firade vi jul där med julbön i gårskapellet

---

Nyårsmiddag i Fålhagen

Min man är den stiligaste!

Efter middagen promenerade vi hem i kylan, det var kallt! Väl hemma kröp ner under filtarna i soffan och drack bröllops-champagne för att fira vårt första nyår som gifta och som det gamla par vi gärna vill vara tittade vi såklart på  svt:s sändning från skansen.

Gott nytt år!

---

2011 var ett mycket bra år och 2012 ska bli ännu bättre!

---

---

Många milljoner människor i världen har ingenting alls.

Psaltaren 126:5

---